Barnkalas

När jag fyllde 9 år så skulle jag ha ett kalas och jag hade fått lov att bjuda in hela min klass. Vi skulle ha disco och en massa annat kul. Mamma hade sytt en långkjol som det kallades och som var omåttligt populärt just då. Alla hade det och jag med.
Dagen kom och mamma fixade med förberedelserna. Pappa var inte hemma och jag började bli nervös för att han skulle komma hem full när jag skulle ha kalas. Tiden började närma sig för när gästerna skulle komma.
Då dyker min pappa upp ASFULL!!
Jag blev så otroligt besviken att han var tvungen att supa på just den dagen.
Mamma sa åt honom att han fick lägga sig i sovrummet och inte visa sig där ute under eftermiddagen.
Han lydde som tur är.
Men barn är barn och mina klasskompisar gick omkring i vår lägenhet och var nyfikna på hur vi bodde.
Jag trodde mitt hjärta skulle stanna när de öppnade dörren in till min pappa!
Jag kastade mej på dörren och slängde igen den. Kasta ur mej någon lögn om att min pappa låg sjuk.
Tror inte att mina klasskompisar märkte något, eller fatta något. De sa aldrig något om det i alla fall.
Men för mej var ändå födelsedagskalaset misslyckat eftersom jag hela tiden fick vara på min vakt om pappa skulle komma upp full och börja bråka.
Det var inte ett kalas att minnas och jag drog mej efter det att ha vänner hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0