kickilickans

Min mamma, min älskade mamma.


Hon var en ängel på riktigt. Hon måste blivit sänd till jorden för att visa den hårda världen kärlek eller nåt. Hon var en underbar själ.
Jag kan nog inte förklara hennes storhet med ord. Hon fanns för alla och gav och gav. Men frågan är hur mycket hon fick tillbaks?
Jag kan inte minnas att jag nånsin bråkat med min mamma. Jag kommer bara ihåg en episod när jag blev irriterad på min mamma av någon anledning som jag inte minns. Jag kallade henne för kärringjävel framför hennes väninna.
Jag kommer ihåg att jag sprang in på toaletten och låste om mej så rädd blev jag. Man sa helt enkelt inte så till henne. Hon hade respekt med sig, respekt som byggde på en massa kärlek och visdom.

Min mamma var dagmamma hon var älskad av många barn och deras föräldrar. Ett bevis på det var att flera av hennes dagbarn kom som vuxna människor på hennes begravning. Många av dessa föräldrar har såhär i efterhand berättat hur mycket hon betydde för deras barns uppväxt.
Mamma tog hand om barnen på dagen men hon ställde också upp många gånger på kvällar, helger, semestrar helt privat.
Många är gångerna som vi åkt på semestrar och vi har haft med oss ett eller två barn extra som mamma förbarmat sig över. Barn som kanske levde med bara sin mamma och aldrig skulle komma iväg någonstans annars.

Även när vi barn flyttat hemmifrån så fortsatte mamma och ha med sig olika barn på semestrarna.
En nära vän till mej som var med på många semestrar fortsatte under några år att följa med mamma och pappa på semestraran även fast jag inte var med längre. Hon hade det trassligt hemma med en mamma som var psyksjuk och ingen pappa så hon trivdes tillsammans med min mamma.

Min mamma gav och gav av sig själv hela tiden. Alltid famnen öppen för alla människor.
Vet att min mamma stått i en varm husvagn och lagat mat till ibland 7 ungar utan att nånsin gnälla.
Jag skulle aldrig vilja tillbringa mina semestrar så?!