Skolstarten
Tänkte jag skulle återknyta till min skolstart som jag skrev lite om i början. Jag skrev att jag hade gjort illa benet och att det gav mej 5 års helvete.
Det var i augusti sommaren 1975 och jag var ute och cyklade barfota i området där vi bodde. Av någon konstig anledning så fastnar jag med min fot i främre cykelhjulet och foten blir illa tilltygad.
Kommer inte ihåg om det blev något sjukhusbesök eller om mamma bad sin kompis som var sjuksköterska att komma över och kolla på foten.
Det blev i alla fall omplåstring och beordran att inte stödja på foten. Det hade de inte behövt be mej om för jag minns att det gjorde satans ont i foten.
Dagen kom när det var skolstart och jag fick skjuts till skolan av pappa eftersom jag inte kunde gå till skolan. Det fortsatte så i någon vecka eller nåt. När jag tillfriskna och jag skulle börja gå till skolan som låg ca 1 km från hemmet så tog min mamma kontakt med de andra flickorna som bodde i mitt område. Det var tre stycken tjejer och mamma tyckte att det var en bra och mera trygg ide att vi skulle göra sällskap till skolan.
Min mamma frågade en av tjejerna om jag kunde gå med dom.
Hon fick till svar: - Hon har inte gått med oss från början och behöver inte göra det nu heller!
Min mamma som var tuff och bet ifrån frågade då den lilla näsvisa primadonnan:
- Skulle ni ha burit Kicki på ryggen då till skolan eftersom hon inte kunde gå?
Vet inte vad mamma fick för svar men det slutade i alla fall med 5 års mobbning. Det var primadonnan som stod i spetsen och var ledaren. De andra tjejerna följde henne och foga sig i hennes nycker.
De slog mej, håna mej, lät mej vara utanför.
Konstigt hur de handlade med mobbning på skolan på den tiden för mina lärare lät mej vara inne på rasterna för att jag inte skulle få stryk?! Helt jävla sjukt., straffad dubbelt istället:-(
Allt det skiten för att jag skadade en fot!!??
Men just mobbningen har inte när man sätter det i perspektiv till allt annat som hände i min barndom påverkat mej nämnvärt. Jag hade vänner utanför skolan och jag har alltid stått på mej och vägrat foga mej i andras nycker för att passa in. På så sätt är jag fruktansvärt stark med båda fötterna på jorden:-)
Det var i augusti sommaren 1975 och jag var ute och cyklade barfota i området där vi bodde. Av någon konstig anledning så fastnar jag med min fot i främre cykelhjulet och foten blir illa tilltygad.
Kommer inte ihåg om det blev något sjukhusbesök eller om mamma bad sin kompis som var sjuksköterska att komma över och kolla på foten.
Det blev i alla fall omplåstring och beordran att inte stödja på foten. Det hade de inte behövt be mej om för jag minns att det gjorde satans ont i foten.
Dagen kom när det var skolstart och jag fick skjuts till skolan av pappa eftersom jag inte kunde gå till skolan. Det fortsatte så i någon vecka eller nåt. När jag tillfriskna och jag skulle börja gå till skolan som låg ca 1 km från hemmet så tog min mamma kontakt med de andra flickorna som bodde i mitt område. Det var tre stycken tjejer och mamma tyckte att det var en bra och mera trygg ide att vi skulle göra sällskap till skolan.
Min mamma frågade en av tjejerna om jag kunde gå med dom.
Hon fick till svar: - Hon har inte gått med oss från början och behöver inte göra det nu heller!
Min mamma som var tuff och bet ifrån frågade då den lilla näsvisa primadonnan:
- Skulle ni ha burit Kicki på ryggen då till skolan eftersom hon inte kunde gå?
Vet inte vad mamma fick för svar men det slutade i alla fall med 5 års mobbning. Det var primadonnan som stod i spetsen och var ledaren. De andra tjejerna följde henne och foga sig i hennes nycker.
De slog mej, håna mej, lät mej vara utanför.
Konstigt hur de handlade med mobbning på skolan på den tiden för mina lärare lät mej vara inne på rasterna för att jag inte skulle få stryk?! Helt jävla sjukt., straffad dubbelt istället:-(
Allt det skiten för att jag skadade en fot!!??
Men just mobbningen har inte när man sätter det i perspektiv till allt annat som hände i min barndom påverkat mej nämnvärt. Jag hade vänner utanför skolan och jag har alltid stått på mej och vägrat foga mej i andras nycker för att passa in. På så sätt är jag fruktansvärt stark med båda fötterna på jorden:-)
Kommentarer
Trackback
