Arg på min ängel?
Många frågar mej om jag inte känner ilska mot min mamma som inte lämnade pappa utan lät oss utstå skiten?
NEJ! Det känner jag jag absolut inte....
Om man vet om min mammas bakgrund så förstår man att hon måste hon levt under en ständig skräck att vi barn skulle tas ifrån henne.
Hon hade själv inte fått växa upp med sin mamma.
Sen måste man förstå att min mamma såg inte någon lösning att ta sig ur pappas grepp om familjen. Han var familjeförsörjaren. På den tiden kunde inte kvinnor klara sig på samma sätt som nu.
Jag vet efter samtal med min mamma i vuxen ålder att vi barn var det viktigaste för henne. Hon levde genom oss. Hon var livrädd att hon skulle mista oss. Om det hade skett så tror jag inte min mamma hade orkat leva vidare.
Och betänk om vi barn hade blivit placerade enbart hos vår pappa. Det hade säkerligen kunnat ske med dåtidens enligt mej högre ställning och värdighet inför mannen.
Kvinnan var inte mycket värd utan skulle helst stå vid spisen.
Jag känner tacksamhet mot mamma som stod ut för vår skull. Utan henne hade varken jag eller mina syskon blivit "normala" vuxna utan säkerligen hamnat utanför samhället.
Jag älskar dej min ängel...
NEJ! Det känner jag jag absolut inte....
Om man vet om min mammas bakgrund så förstår man att hon måste hon levt under en ständig skräck att vi barn skulle tas ifrån henne.
Hon hade själv inte fått växa upp med sin mamma.
Sen måste man förstå att min mamma såg inte någon lösning att ta sig ur pappas grepp om familjen. Han var familjeförsörjaren. På den tiden kunde inte kvinnor klara sig på samma sätt som nu.
Jag vet efter samtal med min mamma i vuxen ålder att vi barn var det viktigaste för henne. Hon levde genom oss. Hon var livrädd att hon skulle mista oss. Om det hade skett så tror jag inte min mamma hade orkat leva vidare.
Och betänk om vi barn hade blivit placerade enbart hos vår pappa. Det hade säkerligen kunnat ske med dåtidens enligt mej högre ställning och värdighet inför mannen.
Kvinnan var inte mycket värd utan skulle helst stå vid spisen.
Jag känner tacksamhet mot mamma som stod ut för vår skull. Utan henne hade varken jag eller mina syskon blivit "normala" vuxna utan säkerligen hamnat utanför samhället.
Jag älskar dej min ängel...
Kommentarer
Trackback
