kickilickans

Att skriva den här bloggen är skitjobbigt men också nyttigt tror jag. Jag behöver rensa igenom skiten en gång för alla. Det drar upp allt skit till ytan och får mej att må psykiskt sämre just nu. Men emellanåt så känner jag mer och mer frihetskänslor.
 
Igår när jag skulle gå och lägga mej så tänkte jag på en episod bland alla som hände mej när jag var liten. Något hade utlöst min pappas sjuka ilska och jag har inte hela minnesbilden men jag har ett starkt minne att min mamma ligger i sängen och gråter. Min pappa står brevid med en kniv i handen och säger till oss barn att vi ska ta en titt på mamma för det kan vara det sista vi ser för sen ska han skära vår mamma i strimlor.

Fan!! När det minnet kommer upp så mår jag skit!! Det skälver i min kropp av ilska och sorg över att min ängel (mamma) skulle behöva ta sån jävla skit från den fega kraken som jag kallar pappa. När den känslan kommer över mej så har jag lust att ställa mej i skogen och skrika, skrika mej blå av ilska och slå mej blodig på ett jävla träd!

Jag har lagt locket på så länge och blundat för skiten så det är dags att öppna locket och släppa ut skiten från min kropp. Jag vill inte bära på det mer, jag vill få en lättare ryggsäck att färdas framåt med.