kickilickans

När min pappa söp så blev han så jävla elak. Han satt alltid och söp hemma hos sin mamma och pappa.
Som en lite jävla barnunge som aldrig klippte navelsträngen.
 Min farmot och farfar gillade aldrig min mamma, hon var inte god nog åt deras "fina" son. Han var nog fin som misshandlade sin fru och sina barn också för den delen, tillåt mej brista ut i ett elakt hånskratt.

Så när min pappa satt där och söp så proppa de pappa full med skit och lögner om min mamma. Rent jävla skitsnack som han sen kom hem och anklaga mamma för.
 Många, många är nätterna som jag vaknat av höga röster och slag som min mamma fått ta emot. Jag har hört min mamma be för sitt liv. Jag och mina bröder har tusentals gånger gått emellan, skrikit av skräck för att han skulle slå ihjäl vår underbara mamma och den enda som var vår stöttepelare och trygghet.

Tusentals gånger har vi också bett vår mamma att lämna monstret.
Varför gjorde hon inte det då? Och klandrar jag henne?
NEJ!
Jag klandrar henne inte och jag förstår till 100% varför hon inte gjorde det. Men det är en annan historia som jag ska ta när jag kommer till den delen där jag ska berätta om min ängel till mamma.