kickilickans

Min mamma, min älskade mamma.


Hon var en ängel på riktigt. Hon måste blivit sänd till jorden för att visa den hårda världen kärlek eller nåt. Hon var en underbar själ.
Jag kan nog inte förklara hennes storhet med ord. Hon fanns för alla och gav och gav. Men frågan är hur mycket hon fick tillbaks?
Jag kan inte minnas att jag nånsin bråkat med min mamma. Jag kommer bara ihåg en episod när jag blev irriterad på min mamma av någon anledning som jag inte minns. Jag kallade henne för kärringjävel framför hennes väninna.
Jag kommer ihåg att jag sprang in på toaletten och låste om mej så rädd blev jag. Man sa helt enkelt inte så till henne. Hon hade respekt med sig, respekt som byggde på en massa kärlek och visdom.

Min mamma var dagmamma hon var älskad av många barn och deras föräldrar. Ett bevis på det var att flera av hennes dagbarn kom som vuxna människor på hennes begravning. Många av dessa föräldrar har såhär i efterhand berättat hur mycket hon betydde för deras barns uppväxt.
Mamma tog hand om barnen på dagen men hon ställde också upp många gånger på kvällar, helger, semestrar helt privat.
Många är gångerna som vi åkt på semestrar och vi har haft med oss ett eller två barn extra som mamma förbarmat sig över. Barn som kanske levde med bara sin mamma och aldrig skulle komma iväg någonstans annars.

Även när vi barn flyttat hemmifrån så fortsatte mamma och ha med sig olika barn på semestrarna.
En nära vän till mej som var med på många semestrar fortsatte under några år att följa med mamma och pappa på semestraran även fast jag inte var med längre. Hon hade det trassligt hemma med en mamma som var psyksjuk och ingen pappa så hon trivdes tillsammans med min mamma.

Min mamma gav och gav av sig själv hela tiden. Alltid famnen öppen för alla människor.
Vet att min mamma stått i en varm husvagn och lagat mat till ibland 7 ungar utan att nånsin gnälla.
Jag skulle aldrig vilja tillbringa mina semestrar så?!

Många är somrarna som vi tillbringat i Danmark. Vi packade husvagnen full med saker och åkte varje sommar. Vi stannade varje gång en eller två nätter i Osby nere i skåne innan vi åkte över till Danmark.
Där träffade jag en kompis som heter Camilla. Jag var 6 år första gången vi sågs och hon 7 år.
Än idag har vi kontakt och har upplevt en massa kul genom åren. Framförallt har vi haft en mörk barndom att dela. Hennes pappa var också alkoholist och elak.

Väl i Danmark så började den "riktiga" semestern. Jag har haft en massa kul därnere, underbart på många sätt. Så känslan i kroppen när jag tänker på semestrarna är dubbel.
För min pappa startade supandet så fort husvagnen var på plats.
När han skulle sätta upp förtältet så behövde han ju en stärkande öl för att klara det.
Sen fortsatte semestern med fylla.
Han var inte alltid på stridshumör men många gånger har man flytt från husvagnen för att han skrek och bråkade hejdlöst.
Så pinsamt med alla människor som måste ha hört. Väggarna på en husvagn och förtält är inte speciellt tjocka.

Idag vill jag inte skriva om min pappa. Har haft en skön dag tillsammans med mina barn. Det behövs inte så mycket för att jag ska njuta. Tim kom hem med sin pojkvän Robban och en kompis som heter Lisa. Tilda hade sin kompis Sofie hemma.
Här var full rulle med snack och mys. Jag älskar när barnen är hemma och gärna med sina kompisar. Här är dörren öppen för alla. Tror barnens kompisar känner sig hemma här:-)
Vi satt på eftermiddagen på balkongen och drack några öl och snacka en massa. Jaa inte Tilda och Sofie då som är minderåriga:-)
Sen slängde vi på grillen och fixade kött med grekisk potatisgratäng. Det var jättegott så nu är vi mätta och belåtna.
Nu ska Tim och Robban iväg på fest och Tilda ut med kompisar.
Jag ska bara va hemma och njuta av tystnaden och sega framför tvn.
En mysdag i min smak:-)

När jag fyllde 9 år så skulle jag ha ett kalas och jag hade fått lov att bjuda in hela min klass. Vi skulle ha disco och en massa annat kul. Mamma hade sytt en långkjol som det kallades och som var omåttligt populärt just då. Alla hade det och jag med.
Dagen kom och mamma fixade med förberedelserna. Pappa var inte hemma och jag började bli nervös för att han skulle komma hem full när jag skulle ha kalas. Tiden började närma sig för när gästerna skulle komma.
Då dyker min pappa upp ASFULL!!
Jag blev så otroligt besviken att han var tvungen att supa på just den dagen.
Mamma sa åt honom att han fick lägga sig i sovrummet och inte visa sig där ute under eftermiddagen.
Han lydde som tur är.
Men barn är barn och mina klasskompisar gick omkring i vår lägenhet och var nyfikna på hur vi bodde.
Jag trodde mitt hjärta skulle stanna när de öppnade dörren in till min pappa!
Jag kastade mej på dörren och slängde igen den. Kasta ur mej någon lögn om att min pappa låg sjuk.
Tror inte att mina klasskompisar märkte något, eller fatta något. De sa aldrig något om det i alla fall.
Men för mej var ändå födelsedagskalaset misslyckat eftersom jag hela tiden fick vara på min vakt om pappa skulle komma upp full och börja bråka.
Det var inte ett kalas att minnas och jag drog mej efter det att ha vänner hemma.

Idag var jag och min bror på min mammas grav och satte lite pensèer. Det blev jättefint.
Men det är konstigt att det bara är jag och min bror som bryr sig om graven. Mina andra bröder och pappa är aldrig därute. Skamligt av gubben och inte besöka och se om sin frus grav, de levde ju ändå ihop i 40 år?!

Men min farsa och hans bror är lika dumma i huvudet båda två. Vi kollade till min fasters grav och hon har inte ens fått en gravsten!! De låg en gammal sten med handskrivet namn på. Fattar inte att mina kusiner inte ser till att det kommer upp en sten? De hade också levt ca 40 år tillsammans. är det ett släktdrag månne?

När min mamma dog så var det jag och min bror Jonny som skötte allt från att besöka begravningsförmedlingen till min mamma låg under marken och fick upp en vacker sten med en duva på.
Helt otroligt vilka idioter det finns. Tänk att leva ett helt liv tillsammans och när man sen går bort så är man ingenting tydligen!

Jag skrev avskedstexten på mammas dödsannons. Liten enkel men den säger allt om min ängel:-)
 
                                                        Vår mamma så vacker, 
                                                        så kraftfull och fin.
                                                        Med värme och känsla,
                                                        likt vårens energi.
                                                        Du fanns för oss alla,
                                                        du brann i din själ.
                                                        Så vila nu mamma,
                                                        i himlen du är.
                                                               Varför?

Tänkte jag skulle återknyta till min skolstart som jag skrev lite om i början. Jag skrev att jag hade gjort illa benet och att det gav mej 5 års helvete.
Det var i augusti sommaren 1975 och jag var ute och cyklade barfota i området där vi bodde. Av någon konstig anledning så fastnar jag med min fot i främre cykelhjulet och foten blir illa tilltygad.
Kommer inte ihåg om det blev något sjukhusbesök eller om mamma bad sin kompis som var sjuksköterska att komma över och kolla på foten.
Det blev i alla fall omplåstring och beordran att inte stödja på foten. Det hade de inte behövt be mej om för jag minns att det gjorde satans ont i foten.
Dagen kom när det var skolstart och jag fick skjuts till skolan av pappa eftersom jag inte kunde gå till skolan. Det fortsatte så i någon vecka eller nåt. När jag tillfriskna och jag skulle börja gå till skolan som låg ca 1 km från hemmet så tog min mamma kontakt med de andra flickorna som bodde i mitt område. Det var tre stycken tjejer och mamma tyckte att det var en bra och mera trygg ide att vi skulle göra sällskap till skolan.
Min mamma frågade en av tjejerna om jag kunde gå med dom.
Hon fick till svar: - Hon har inte gått med oss från början och behöver inte göra det nu heller!
Min mamma som var tuff och bet ifrån frågade då den lilla näsvisa primadonnan:
- Skulle ni ha burit Kicki på ryggen då till skolan eftersom hon inte kunde gå?

Vet inte vad mamma fick för svar men det slutade i alla fall med 5 års mobbning. Det var primadonnan som stod i spetsen och var ledaren. De andra tjejerna följde henne och foga sig i hennes nycker.
De slog mej, håna mej, lät mej vara utanför.
Konstigt hur de handlade med mobbning på skolan på den tiden för mina lärare lät mej vara inne på rasterna för att jag inte skulle få stryk?! Helt jävla sjukt., straffad dubbelt istället:-(

Allt det skiten för att jag skadade en fot!!??

Men just mobbningen har inte när man sätter det i perspektiv till allt annat som hände i min barndom påverkat mej nämnvärt. Jag hade vänner utanför skolan och jag har alltid stått på mej och vägrat foga mej i andras nycker för att passa in. På så sätt är jag fruktansvärt stark med båda fötterna på jorden:-)

Att skriva den här bloggen är skitjobbigt men också nyttigt tror jag. Jag behöver rensa igenom skiten en gång för alla. Det drar upp allt skit till ytan och får mej att må psykiskt sämre just nu. Men emellanåt så känner jag mer och mer frihetskänslor.
 
Igår när jag skulle gå och lägga mej så tänkte jag på en episod bland alla som hände mej när jag var liten. Något hade utlöst min pappas sjuka ilska och jag har inte hela minnesbilden men jag har ett starkt minne att min mamma ligger i sängen och gråter. Min pappa står brevid med en kniv i handen och säger till oss barn att vi ska ta en titt på mamma för det kan vara det sista vi ser för sen ska han skära vår mamma i strimlor.

Fan!! När det minnet kommer upp så mår jag skit!! Det skälver i min kropp av ilska och sorg över att min ängel (mamma) skulle behöva ta sån jävla skit från den fega kraken som jag kallar pappa. När den känslan kommer över mej så har jag lust att ställa mej i skogen och skrika, skrika mej blå av ilska och slå mej blodig på ett jävla träd!

Jag har lagt locket på så länge och blundat för skiten så det är dags att öppna locket och släppa ut skiten från min kropp. Jag vill inte bära på det mer, jag vill få en lättare ryggsäck att färdas framåt med.

När min pappa söp så blev han så jävla elak. Han satt alltid och söp hemma hos sin mamma och pappa.
Som en lite jävla barnunge som aldrig klippte navelsträngen.
 Min farmot och farfar gillade aldrig min mamma, hon var inte god nog åt deras "fina" son. Han var nog fin som misshandlade sin fru och sina barn också för den delen, tillåt mej brista ut i ett elakt hånskratt.

Så när min pappa satt där och söp så proppa de pappa full med skit och lögner om min mamma. Rent jävla skitsnack som han sen kom hem och anklaga mamma för.
 Många, många är nätterna som jag vaknat av höga röster och slag som min mamma fått ta emot. Jag har hört min mamma be för sitt liv. Jag och mina bröder har tusentals gånger gått emellan, skrikit av skräck för att han skulle slå ihjäl vår underbara mamma och den enda som var vår stöttepelare och trygghet.

Tusentals gånger har vi också bett vår mamma att lämna monstret.
Varför gjorde hon inte det då? Och klandrar jag henne?
NEJ!
Jag klandrar henne inte och jag förstår till 100% varför hon inte gjorde det. Men det är en annan historia som jag ska ta när jag kommer till den delen där jag ska berätta om min ängel till mamma.

Jag minns flera gånger när jag var lite, vet inte helt säkert vid vilken ålder det var men jag måste ha varit ca 5-6 år. Min mamma jobbade kvällar så pappa skulle ta hand om oss. Många gånger åkte han ner till puben med mej och ibland min bror med sig. Han tog aldrig med oss in på puben, jag vet inte varför. Men han kopplade vår hund vid ett cykelställ och ställde oss brevid och sa att vi skulle vänta där ett tag. Han hade en sak att fixa. Precis som att jag inte skulle förstå att det var puben han skulle till. Jag minns inte hur länge han var borta varje gång. Har inte en aning faktiskt. Har försökt att minnas men det är helt borta. Det kan ha varit en kvart men det kan också ha varit 4 timmar. Struntsamma egentligen, jag var livrädd och hade som vanligt ont i min mage. Jag kan inte säga att pappa var periodare. Han söp oftast inte veckor i sträck och sen ingenting under veckor utan han söp i stort sätt konstant mellan 2-6 dagar i veckan.